Hej!
På grund av en stark vilja att uppdatera er där hemma (och en liten pik från Malin) kommer här ett försök till dagboksinlägg efter en kort tids formsvacka. Som ni förstår har det hunnit hända en del och inte tror jag att ni vill ha en redovisning på precis allt som har hänt. Så ni kan vara lugna, jag ska göra mitt bästa för att plocka ut godbitarna…
För att vara helt ärlig så hade jag så himla roligt när Alex och Emelie var här och hälsade på att jag inte riktigt har vetat hur jag ska kunna återberätta dessa tre fantastiska veckor av mitt liv. För som det oftast är med resor så är det känslan av att vara iväg, just då man är iväg som är det speciella. När man sedan ska försöka återge allt så låter upplevelserna aldrig lika intressanta och storslagna som de faktiskt kändes just då. Men trots detta finns en hel del saker jag kommer minnas från just dessa veckor som jag iaf kan göra ett tappert försök att dela med mig av :) För underbart var det faktiskt att paddla kajak i solnedgången längs Koh Tao’s framåt eftermiddagen framväxande strand, och underbart var det att fira in 2011 med tårna i sanden, dansandes under stjärnhimlen sippandes på en bucket. Hur många delar Sangsom & hur många delar redbull och läsk det ska ingå i en bucket är dock fortfarande oklart då detta enligt egna observationer kunde varierade från några cl till en flarra. Som min kära bartenderinstruktör intygade i somras gäller det endast att hitta balansen, men ironiskt nog var just balansen något många verkade ha tappat just på nyårskvällen. Kanske just på grund av dessa buckets?
Vid flera tillfällen under dessa tre veckor slog det mig även hur fyllt av kontraster detta land är. På årets första dag lämnade vi exempelvis Phi Phi’s turistfyllda stränder för att hinna med en snorklingstur i klarblått vatten på väg för att uppleva en ”once in a lifetime” (eller twice för vissa) camping på framåt kvällen folktomma Maya Bay. Med ett trevligt gäng, gitarr och eldshow och med ett nattdopp bland glittrande mareld under en välbekant himmel som kvällen till ära bjöd på ett och annat stjärnfall kunde man inte annat än njuta. Att det framåt småtimmarna började blåsa skapligt otrevliga vindar behöver vi ju däremot inte minnas! Och hur stor är inte kontrasten att ena dagen sitta uppe i Vertigo och spana ut över Bangkok tillsynes oändliga höghus sippandes på en (tyvärr inte helt perfekt) Apple Martini som ett fantastiskt avslut på en kort skolvecka, för att andra dagen åka på långweekend till Koh Samet, ön som tack vare stranden, restaurangerna och stämningen lyckas etsa sig fast som någon form av personlig favorit av Thailands hittills beprövade öar. Kanske beror det också lite på det perfekta vädret som ön bjudit på båda gångerna jag varit där!
Men nu är mina gäster tillbaka i Sverige och vi tillbaka i skolan. Pluggmotivationen är inte på topp, men med mindre än en månad kvar tills final exam:en är skrivna och Johan är på plats i Bangkok så borde det väl inte vara svårt att hitta den igen? Först behöver jag dock en natts sömn…
Natti natti
