Hej,
Ytterligare en vecka har tagit fart och många livsomvälvande saker har inträffat sedan sist! För att ge en kort resumé har två nya interns landat på kontoret, eller snarare en och en halv då den ene endast är på plats två dagar i veckan, och vi har härmed haft vår längsta after work hittills (om after work definieras ”tiden från att man lämnar arbetet för att äta gott och dricka drinkar till det att man kryper i säng”). Förutom detta har min älskling bokat en resa till DC runt Halloween samtidigt som jag har börjat tentaplugga och tagit det avgörande steget från en vanlig mobiltelefon till en smart sådan. Ni förstår att mitt liv har förändrats. Nu för tiden kan jag vara anträffbar när som helst och hålla mej uppdaterad på vädret därhemma och förstås se på nyhetsmorgon i vanlig ordning.
För den rekordlånga after worken har jag mycket att tacka våra nya tillskott Emmy och Jordan, som nya i gamet, kom med ny energi och entusiasm att hålla igång vår fredagsrutin. Kvällen blev en mix av nya barer, nya rytmer samt ny mat i form av våffla med friterad kyckling på en bädd av spenat, serverat med maple syrup. Den enda mixen som inte riktigt gick hem var maten som dessvärre inte kommer att beställas igen trots att det är någon specifikt härifrån. Man kan säga att det blev en helkväll där nya kontakter knöts, gemensamma intressen upptäcktes och där vi inte minst lyckades få tag i ”the ultimate party taxi” på väg från ena stället till ett annat. Mycket lyckat!
Som nämnt kommer Johan att komma hit inom en snar framtid (om en månad för att vara exakt) och planer börjar smidas inför den, av många amerikaner mycket uppskattade, högtiden Halloween med allt som hör därtill. Angående utklädnad tänker vi i första hand något svenskt, angående fest något amerikanskt. Vi får se vart det slutar! Faktum är att Halloween-helgen kommer bli min belöning då jag torsdagen innan kommer att skriva igen den tenta som offrades för en semestermånad i Thailand, känns fortfarande ganska så värt trots att detta innebär plugg om kvällarna ett tag framöver. Det kan jag stå ut med!
Trots att de kulturella skillnaderna inte är i närheten lika påtagliga här som i Thailand, vilket gör att dessa ofta smiter onoterat förbi, vill jag slutligen dela med mig av en liten kulturell iakttagelse... Det gäller konkurrensen som verkar så extrem på amerikanska företag och som får min stackars advokat-roomie att ännu inte ha kommit hem från kontoret (trots att klockan är närmre tolv). Hennes chef anser att då en kvinna gravid i åttonde månaden kan jobba halva natten (vilket inte sällan händer på företaget i fråga), så kan alla på kontoret göra det. Som Jing bland många andra har uttryckt det ”if you don’t do it – someone else will” och då springer dessa personer före i fråga om befordringar och välbehövliga löneförhöjningar då betalt för övertid endast är något att önska. Nu tror jag inte att det inte finns någon sådan konkurrens på svenska företag, men jag vill i alla fall tro att man överlag i Sverige faktiskt värderar de anställdas fritid lite högre. Det kan man ju i alla fall tro om man ser till hur mycket semester vi i Sverige anses förtjäna och på det faktum att föräldraledigheten är något längre än de tre veckor som är standarden i USA. Heja Sverige!
Nej, nu behövs lite sömn för att vara pigg och fräsch på jobbet imorgon. Ha det bra!
God natt/morgon.
tisdag 27 september 2011
måndag 19 september 2011
Chicago weekend vs. Sverige-helg
God afton,
Då tiden rullat på och då DC-dagbokens sidor fortfarande ter sig ganska tomma föll denna afton beslutet angående kvällsaktivitet på, tro det eller ej – att författa ett dagboksinlägg. Sedan jag senast skrev har det hänt en del. Ett par helger har redan flugit förbi, mer jobb har blivit gjort, kräftor har ätits och jag överlevde 9/11 trots att jag utmanade ödet och åkte upp i ett torn – dock i Chicago. Och där skulle dagboksinlägget kunna vara slut då detta sammanfattar mina senaste två veckor rätt så bra, men jag väljer att utveckla lite…
För visst gjorde jag lite mer i Chicago än att något destruktivt åka upp i Willis Tower för att se den fantastiska utsikten från 103:e våningen ut över storstaden, dess förorter och en glittrande Lake Michigan. För det första var jag där för att hälsa på Helena, som jag precis som anat tyckte var mycket trevligt att se igen, då det nuförtiden blir något år mellan gångerna. Min Chicago-helg innebar också för mig att jag uppgraderade min luftmadrass här hemma till en mer exklusiv, dubbel sådan inklusive filtar ett par nätter i Helenas värdfamiljs hem. Att filtarna lyser med sin frånvaro i mitt (och Jing’s) lilla krypin blir tydligare och tydligare med sjunkande temperaturer utanför ytterväggarna. Kanske börjar bli läge att göra en investering? Annars spenderades min weekend i Chi-town på diverse sightseeing, fotograferande, shoppande och dansande tills fötterna värkte. Kort och gott en lyckad helg!
Kräftorna jag tidigare nämnde kom förstås i ett större sammanhang, inte helt oväntat i samband med en kräftskiva, till och med den största arrangerade kräftskivan jag någonsin deltagit i. Detta kanske inte säger så mycket då min allra första uttalade kräftskiva som inföll så sent som för tre veckor sen endast hade fem deltagare – men fortfarande alla dekorationer man kan önska! Så nu talar jag alltså om min andra kräftskiva som liksom den första inträffat i USA ironiskt nog (här kallar man sig svensk?) och var arrangerad av handelskammaren och Volvo på House of Sweden. Jag och min traineekompanjon blev tillfrågade att hjälpa till med dekoreringen och avprickningen av gästerna och fick för besväret både kräftor, IKEA-köttbullar och vin! Gott och svenskt… och ett roligt avbrott i det annars mer stillasittande arbetet på kontoret.
Inte bara kräftskivan, utan även efterföljande helg här i DC har gått i Sveriges tecken då jag har hängt en del med min tidigare nämnda traineekompanjon Johan och hans syster som är och hälsar på från Sverige. Den största lyckan väcktes runt lunchtid i torsdags när tre kilo lösviktsgodis trillade in på kontoret. Som ni kan gissa är jag numer ganska trött på svenskt godis men har byggt upp ett slag sockerberoende så länge påsarna står där på skrivbordet så jag kan helt enkelt inte sluta. Lördagen spenderade sedan (efter den alltmer obligatoriska afterworken på fredagar) åt en svensk taco-kväll hemma i Johans mycket amerikanska radhus med en spiraltrappa i mitten som leder upp till de två övre våningarna där sovrummen finns. För att förhöja den svenska feelingen som jag tyckt vi hade byggt upp bar jag med mig vinflarran i en mycket svensk Systemet-påse som jag hade liggandes här hemma. Det var en uppskattad detalj!
Avslutningsvis kanske man skulle kunna säga att jag på sistone varit mer svensk än någonsin med tanke på den onormala mängd kräftskivor och den enorma mängd lösviktsgodis jag konsumerat senaste tiden. Men som jag, med många andra förr, har konstaterat är man aldrig så svensk som när man är utomlands. Och kanske förstärks detta ytterligare lite av det faktum att jag jobbar på House of Sweden? Med andra ord kommer jag komma hem och prata svengelska med kinesisk brytning tack vare min kinesiska roomie. Kan bli hur bra som helst!
Hej så länge!
Då tiden rullat på och då DC-dagbokens sidor fortfarande ter sig ganska tomma föll denna afton beslutet angående kvällsaktivitet på, tro det eller ej – att författa ett dagboksinlägg. Sedan jag senast skrev har det hänt en del. Ett par helger har redan flugit förbi, mer jobb har blivit gjort, kräftor har ätits och jag överlevde 9/11 trots att jag utmanade ödet och åkte upp i ett torn – dock i Chicago. Och där skulle dagboksinlägget kunna vara slut då detta sammanfattar mina senaste två veckor rätt så bra, men jag väljer att utveckla lite…
För visst gjorde jag lite mer i Chicago än att något destruktivt åka upp i Willis Tower för att se den fantastiska utsikten från 103:e våningen ut över storstaden, dess förorter och en glittrande Lake Michigan. För det första var jag där för att hälsa på Helena, som jag precis som anat tyckte var mycket trevligt att se igen, då det nuförtiden blir något år mellan gångerna. Min Chicago-helg innebar också för mig att jag uppgraderade min luftmadrass här hemma till en mer exklusiv, dubbel sådan inklusive filtar ett par nätter i Helenas värdfamiljs hem. Att filtarna lyser med sin frånvaro i mitt (och Jing’s) lilla krypin blir tydligare och tydligare med sjunkande temperaturer utanför ytterväggarna. Kanske börjar bli läge att göra en investering? Annars spenderades min weekend i Chi-town på diverse sightseeing, fotograferande, shoppande och dansande tills fötterna värkte. Kort och gott en lyckad helg!
Kräftorna jag tidigare nämnde kom förstås i ett större sammanhang, inte helt oväntat i samband med en kräftskiva, till och med den största arrangerade kräftskivan jag någonsin deltagit i. Detta kanske inte säger så mycket då min allra första uttalade kräftskiva som inföll så sent som för tre veckor sen endast hade fem deltagare – men fortfarande alla dekorationer man kan önska! Så nu talar jag alltså om min andra kräftskiva som liksom den första inträffat i USA ironiskt nog (här kallar man sig svensk?) och var arrangerad av handelskammaren och Volvo på House of Sweden. Jag och min traineekompanjon blev tillfrågade att hjälpa till med dekoreringen och avprickningen av gästerna och fick för besväret både kräftor, IKEA-köttbullar och vin! Gott och svenskt… och ett roligt avbrott i det annars mer stillasittande arbetet på kontoret.
Inte bara kräftskivan, utan även efterföljande helg här i DC har gått i Sveriges tecken då jag har hängt en del med min tidigare nämnda traineekompanjon Johan och hans syster som är och hälsar på från Sverige. Den största lyckan väcktes runt lunchtid i torsdags när tre kilo lösviktsgodis trillade in på kontoret. Som ni kan gissa är jag numer ganska trött på svenskt godis men har byggt upp ett slag sockerberoende så länge påsarna står där på skrivbordet så jag kan helt enkelt inte sluta. Lördagen spenderade sedan (efter den alltmer obligatoriska afterworken på fredagar) åt en svensk taco-kväll hemma i Johans mycket amerikanska radhus med en spiraltrappa i mitten som leder upp till de två övre våningarna där sovrummen finns. För att förhöja den svenska feelingen som jag tyckt vi hade byggt upp bar jag med mig vinflarran i en mycket svensk Systemet-påse som jag hade liggandes här hemma. Det var en uppskattad detalj!
Avslutningsvis kanske man skulle kunna säga att jag på sistone varit mer svensk än någonsin med tanke på den onormala mängd kräftskivor och den enorma mängd lösviktsgodis jag konsumerat senaste tiden. Men som jag, med många andra förr, har konstaterat är man aldrig så svensk som när man är utomlands. Och kanske förstärks detta ytterligare lite av det faktum att jag jobbar på House of Sweden? Med andra ord kommer jag komma hem och prata svengelska med kinesisk brytning tack vare min kinesiska roomie. Kan bli hur bra som helst!
Hej så länge!
onsdag 7 september 2011
Bland naturfenomen och IKEA-möbler
Kära dagboksläsare,
Jag ber om ursäkt för de många uteblivna dagboksuppdateringarna på sistone men det har liksom inte hänt någonting spännande att skriva om. Nej nu ljuger jag förstås! Anledningen stavas nog snarare trötthet och skojighet(er). För nog har det hänt saker då jag trots allt hunnit flytta till DC där jag har fått uppleva en hel del saker för första gången. Däribland en jordbävning, en orkan vid namn Irene och smärtan i fötterna som uppstår då man tror att det är okej att gå i högklackat från F street till P street, åtta nummer längre bort och vägrar inse sitt misstag förrän man är framme. Dessutom har jag hunnit flytta in hos en kinesisk advokat som jobbar både dag och natt och sover och kollar på serier resterande tid på dygnet men ändå har tid att chitchat:a lite om allt möjligt när vi väl är hemma samtidigt. Detta finner jag väldigt trevligt trots att vi lever ganska så olika liv (förutom om man ser till adressen) och verkar ha aningen olika intressen och prioriteringar. Sen kan jag ju inte låta bli att känna mej lite hemma då jag återigen har asiater i min omgivning.
Jag skulle även vilja säga att jag hunnit bli någorlunda varm i kläderna både på jobbet och i staden, vilket jag bokstavligt talat blev redan första veckan då det fortfarande var stekande sommar här i DC. Sommarvärmen verkar dock ha lugnat sig lite de senaste dagarna och blandas nu med tillfälligt höstsvala vindar och regn. Kunde faktiskt inte låta bli att bli lite lycklig inombords när jag igår morse huttrade till en aning i de friska vindarna och andades in den fräscha luften, detta då jag trots allt bara haft ungefär en månad kall årstid det senaste året. Är det då okej att längta så smått efter sjalar, tjocka strumpbyxor och att slippa svettas ständigt?
Men nej, jag går inte och längtar efter hösten så frenetiskt att jag glömmer bort att ta tillvara på nuet. Senast i söndags njöt jag av en dag vid poolen i sällskap av en bok som lästes ut, min iPod vars batteri nästintill tog slut och en bagel som jag trots dess svettiga tillstånd åt upp. En lyckad dag som välbehövligt slut på en hård helg… för här slösas det minsann inte på dyrbar tid. Helgerna har hittills kantats av ett par after work, bio, lite shopping och utgångar där jag mycket otippat hamnat vid diverse vipbord med nästintill för god tillgång på drinkar. Men kul har det varit och mycket trevliga människor har jag träffat på. Och på tal om just trevliga människor och att ta vara på tiden så kommer denna helg att bjuda på en tripp till Chicago där Helena just nu befinner sig och agerar aupair. Det faktum att jag inte har sett henne sedan förra sommaren, och innan dess säkert inte på ännu ett år tillbaka, gör det hela om möjligt ännu roligare!
Jag känner såhär i slutskedet av detta inlägg att jag fokuserat starkt på min fritid här i DC trots att veckorna innebär långa arbetsdagar följt av någon extra timme på gymmet, vilket betyder att stor del av mina vardagar tillbringas på House of Sweden. Alla dessa obetalda arbetstimmar är dock inte något jag än så länge klagar över. Kanske beror det på att jag har trevliga kollegor, arbetsuppgifter som får dagarna att rulla på väldigt fort eller på att jag känner mig som hemma med ett kontor inrett IKEA-style. Jag trivs väl helt enkelt!
Det var allt för idag, men kanske kommer jag inte att utebli med fullt så många dagboksinlägg framöver.
Godnatt!
Jag ber om ursäkt för de många uteblivna dagboksuppdateringarna på sistone men det har liksom inte hänt någonting spännande att skriva om. Nej nu ljuger jag förstås! Anledningen stavas nog snarare trötthet och skojighet(er). För nog har det hänt saker då jag trots allt hunnit flytta till DC där jag har fått uppleva en hel del saker för första gången. Däribland en jordbävning, en orkan vid namn Irene och smärtan i fötterna som uppstår då man tror att det är okej att gå i högklackat från F street till P street, åtta nummer längre bort och vägrar inse sitt misstag förrän man är framme. Dessutom har jag hunnit flytta in hos en kinesisk advokat som jobbar både dag och natt och sover och kollar på serier resterande tid på dygnet men ändå har tid att chitchat:a lite om allt möjligt när vi väl är hemma samtidigt. Detta finner jag väldigt trevligt trots att vi lever ganska så olika liv (förutom om man ser till adressen) och verkar ha aningen olika intressen och prioriteringar. Sen kan jag ju inte låta bli att känna mej lite hemma då jag återigen har asiater i min omgivning.
Jag skulle även vilja säga att jag hunnit bli någorlunda varm i kläderna både på jobbet och i staden, vilket jag bokstavligt talat blev redan första veckan då det fortfarande var stekande sommar här i DC. Sommarvärmen verkar dock ha lugnat sig lite de senaste dagarna och blandas nu med tillfälligt höstsvala vindar och regn. Kunde faktiskt inte låta bli att bli lite lycklig inombords när jag igår morse huttrade till en aning i de friska vindarna och andades in den fräscha luften, detta då jag trots allt bara haft ungefär en månad kall årstid det senaste året. Är det då okej att längta så smått efter sjalar, tjocka strumpbyxor och att slippa svettas ständigt?
Men nej, jag går inte och längtar efter hösten så frenetiskt att jag glömmer bort att ta tillvara på nuet. Senast i söndags njöt jag av en dag vid poolen i sällskap av en bok som lästes ut, min iPod vars batteri nästintill tog slut och en bagel som jag trots dess svettiga tillstånd åt upp. En lyckad dag som välbehövligt slut på en hård helg… för här slösas det minsann inte på dyrbar tid. Helgerna har hittills kantats av ett par after work, bio, lite shopping och utgångar där jag mycket otippat hamnat vid diverse vipbord med nästintill för god tillgång på drinkar. Men kul har det varit och mycket trevliga människor har jag träffat på. Och på tal om just trevliga människor och att ta vara på tiden så kommer denna helg att bjuda på en tripp till Chicago där Helena just nu befinner sig och agerar aupair. Det faktum att jag inte har sett henne sedan förra sommaren, och innan dess säkert inte på ännu ett år tillbaka, gör det hela om möjligt ännu roligare!
Jag känner såhär i slutskedet av detta inlägg att jag fokuserat starkt på min fritid här i DC trots att veckorna innebär långa arbetsdagar följt av någon extra timme på gymmet, vilket betyder att stor del av mina vardagar tillbringas på House of Sweden. Alla dessa obetalda arbetstimmar är dock inte något jag än så länge klagar över. Kanske beror det på att jag har trevliga kollegor, arbetsuppgifter som får dagarna att rulla på väldigt fort eller på att jag känner mig som hemma med ett kontor inrett IKEA-style. Jag trivs väl helt enkelt!
Det var allt för idag, men kanske kommer jag inte att utebli med fullt så många dagboksinlägg framöver.
Godnatt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)