God afton,
Då tiden rullat på och då DC-dagbokens sidor fortfarande ter sig ganska tomma föll denna afton beslutet angående kvällsaktivitet på, tro det eller ej – att författa ett dagboksinlägg. Sedan jag senast skrev har det hänt en del. Ett par helger har redan flugit förbi, mer jobb har blivit gjort, kräftor har ätits och jag överlevde 9/11 trots att jag utmanade ödet och åkte upp i ett torn – dock i Chicago. Och där skulle dagboksinlägget kunna vara slut då detta sammanfattar mina senaste två veckor rätt så bra, men jag väljer att utveckla lite…
För visst gjorde jag lite mer i Chicago än att något destruktivt åka upp i Willis Tower för att se den fantastiska utsikten från 103:e våningen ut över storstaden, dess förorter och en glittrande Lake Michigan. För det första var jag där för att hälsa på Helena, som jag precis som anat tyckte var mycket trevligt att se igen, då det nuförtiden blir något år mellan gångerna. Min Chicago-helg innebar också för mig att jag uppgraderade min luftmadrass här hemma till en mer exklusiv, dubbel sådan inklusive filtar ett par nätter i Helenas värdfamiljs hem. Att filtarna lyser med sin frånvaro i mitt (och Jing’s) lilla krypin blir tydligare och tydligare med sjunkande temperaturer utanför ytterväggarna. Kanske börjar bli läge att göra en investering? Annars spenderades min weekend i Chi-town på diverse sightseeing, fotograferande, shoppande och dansande tills fötterna värkte. Kort och gott en lyckad helg!
Kräftorna jag tidigare nämnde kom förstås i ett större sammanhang, inte helt oväntat i samband med en kräftskiva, till och med den största arrangerade kräftskivan jag någonsin deltagit i. Detta kanske inte säger så mycket då min allra första uttalade kräftskiva som inföll så sent som för tre veckor sen endast hade fem deltagare – men fortfarande alla dekorationer man kan önska! Så nu talar jag alltså om min andra kräftskiva som liksom den första inträffat i USA ironiskt nog (här kallar man sig svensk?) och var arrangerad av handelskammaren och Volvo på House of Sweden. Jag och min traineekompanjon blev tillfrågade att hjälpa till med dekoreringen och avprickningen av gästerna och fick för besväret både kräftor, IKEA-köttbullar och vin! Gott och svenskt… och ett roligt avbrott i det annars mer stillasittande arbetet på kontoret.
Inte bara kräftskivan, utan även efterföljande helg här i DC har gått i Sveriges tecken då jag har hängt en del med min tidigare nämnda traineekompanjon Johan och hans syster som är och hälsar på från Sverige. Den största lyckan väcktes runt lunchtid i torsdags när tre kilo lösviktsgodis trillade in på kontoret. Som ni kan gissa är jag numer ganska trött på svenskt godis men har byggt upp ett slag sockerberoende så länge påsarna står där på skrivbordet så jag kan helt enkelt inte sluta. Lördagen spenderade sedan (efter den alltmer obligatoriska afterworken på fredagar) åt en svensk taco-kväll hemma i Johans mycket amerikanska radhus med en spiraltrappa i mitten som leder upp till de två övre våningarna där sovrummen finns. För att förhöja den svenska feelingen som jag tyckt vi hade byggt upp bar jag med mig vinflarran i en mycket svensk Systemet-påse som jag hade liggandes här hemma. Det var en uppskattad detalj!
Avslutningsvis kanske man skulle kunna säga att jag på sistone varit mer svensk än någonsin med tanke på den onormala mängd kräftskivor och den enorma mängd lösviktsgodis jag konsumerat senaste tiden. Men som jag, med många andra förr, har konstaterat är man aldrig så svensk som när man är utomlands. Och kanske förstärks detta ytterligare lite av det faktum att jag jobbar på House of Sweden? Med andra ord kommer jag komma hem och prata svengelska med kinesisk brytning tack vare min kinesiska roomie. Kan bli hur bra som helst!
Hej så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar