Dags för lite updates...

Hejsan
Då var alltså en skolvecka avklarad. Två lektioner har hittills varit inställda och de övriga har mest varit introduktion. Med andra ord, ganska så slappt än så länge. Det som är riktigt topp är att ingen av oss tre svenska tjejer har några lektioner på fredagar, vilket innebär långhelg, vilket innebär egna field trips för att kunna utforska Thailand på egen hand! Underbart. Då det har gått några dagar utan att ja skrivit tänkte jag nämna några highlights of the week, på både gott och ont…

När det gäller skolan bör nämnas att vi svenskar har varit först i klassrummet till varenda lektion denna vecka, dvs. även innan läraren. Känns som att tid är en något subjektiv sak i detta land, där man gärna kommer och går lite som man vill. Kanske bara är att acceptera… Redan första dagen i Thailand satt jag och Sofia i ungefär en timme och väntade på Om (tidigare benämnd som Mr. R) som sedan inte dök upp utan ringde och meddelade 45 minuter efter utsatt tid att han inte skulle komma. Vi kände oss något förnärmade och konstaterade att detta var mycket osvenskt!

Från och med igår har vi äntligen fått Internet på rummet och fått ordning på betalningen av första hyran. Betalningen som dröjt på grund språkbarriären då receptionisterna i vårt boende inte kan någon engelska, var väl i sig inte det roligaste, men i proceduren ingick att man fick välja en liten gåva. Jag valde en väska som är i ganska perfekt skolsize med lite blommor och fjärilar på i diverse färger. Supersött. Resten av gårdagen, som även var vår första lediga fredag, ägnade vi åt en utflykt i Bangkok som började med en fantastisk båttur på Chang Praya floden. Eller för att vara helt korrekt började den med en mycket osäker taxitur där vi först hamnade på ett hotel som hette Riviere, istället för att komma till en faktiska ”rivern”. Vad en pier var, det visste inte chaffisen, men efter lite teckningar på båtar och floden förstod han till sist vart vi ville komma. Lyckligtvis låg den bara ett par kvarter ifrån hotellet som vi hamnat på och chauffören vars snäll att stänga av taxametern medan han rättade till sin lilla felkörning.

Vi klev av båten vid Grand Palace och strosade runt utan att gå in i det stora templet, det var en halvtimme tills det stängde och intresset var inte just då på topp. Istället åkte vi tuk tuk till den omtalade Khao San Road. Gatan var till min förvåning kort men myllrade av försäljare, restauranger, backpackers i olika åldrar och tiggande människor utan både ben och armar. Måste säga att det var blandade känslor huruvida jag uppskattade denna hektiska gata där man inte kunde vara ifred från prisförhandlingar och försäljare ens när man satt inne i en restaurang och åt. Konkurrensen var påtaglig och utan att ha sett gatan som den en gång varit så måste ja säga att det känns lite som att turismen gjort att gästvänligheten som jag har fått för mig är en del av Thailand och som upplevs i våra hemkvarter, till viss del har gått förlorat. Det känns på nåt sätt som att turisterna är där med mål att utnyttja lokalbefolkningen och få ett lågt pris och lokalbefolkningen är där för att utnyttja turisterna och håva in så mycket cash det bara går. Nu kanske jag verkar väldigt kritisk, men jag passar mig bara för att säga att det inte finns baksidor med detta trevliga ställe… Klart jag kommer åka tillbaka dit, för mycket fint och billigt fanns det ju såklart att hitta och mysiga pubar framåt kvällen med underbart goda drinkar. Kanske börjar jag bara bli lite hemmakär och trivs i vårt trygga område vid skolan :)

Dagen har vi spenderat hemma i vårt kvarter och gjort en tripp till skolans kulturhus i hopp om att få prova på thaidans då Om trodde att detta skulle vara möjligt. Det slutade dock att i fick sitta på bänken och kolla på ett gäng tolvåriga thaiflickor som dansade hur bra som helst, mycket fascinerande! Efter en snabb utvärdering av oss fyra svenska tjejer mellan 21-25 år, något stela med halvkass hållning i jämförelse med de nätta thaiflickorna konstaterade dansläraren att fyra månader inte skulle vara nog för oss för att hinna lära oss någon thaidans ens om vi tränade en gång om dagen. Så var det med det! Lät kanske inte fullt så hårt när hon sa det, utan det är mer min sammanfattning av samtalet..:P Men en trevlig show fick vi se iaf och vi blev bjudna på uppvisning när det är nationell högtid har den 19 november, då blir det utsmyckade scenkläder och rubbet. Skulle vara häftigt att gå och se det!

Ikväll blir det utgång i den stora staden. Ska träffa på några från skolan och försöka åka upp i en känd bar eller restaurang som jag inte vet varken vad den heter eller ligger… Så jag får väl helt enkelt rapportera efteråt..! Kram kram

Efter solsemester kommer skola...

Hej där,
Ja då var vi nyligen hemkomna från en minisemester på Koh Samet, en sol- och badö som ligger cirka tre timmar från Bangkok. Inte helt fel att ha den så nära till hands om pluggandet blir allt för utmattande :) Med höga förväntningar och lätta väskor begav vi oss tidigt som attan till skolan varifrån man kan ta en minibuss till Victory Monument där man kan ta sig vidare nästan vart som helst i Bangkok och resten av Thailand. Därifrån tog vi ytterligare en minibuss mot Ban Phe där vi satt längst bak och skumpa runt som fyra små vantar då något uppenbarligen inte stod rätt till med stötdämparna. Men detta var inget som bekymrade oss! Vill man resa billigt så funkar det utmärkt.

Efter den sista etappen som bestod av en härlig båttur som tyvärr resulterade i aningen röda axlar, var vi alltså framme på Koh Samet efter kanske fyra timmars resa hemifrån. Härligt! Det visade sig vara fullmoon just den här helgen vilket innebar party. Vi valde ändå att ta det chill och ägna vår semester åt mycket sol, bad och god thaimat. Fanns så otroligt mysiga restauranger på stranden där man satt på kuddar vid låga bord i skymningen och tittade på eldshower och på vågorna medan man åt.

Sista dagen var jag och Emelie (Louise kompis som är här på semester) till och med så pigga att vi tvingade oss upp klockan halv sex för att kolla på soluppgången. Var tyvärr inte så storslaget som vi hade hoppats! Kanske berodde det på att vi var lite väl äventyrliga och klättrade ut på en klippa, vilket resulterade i att en annan klippa kom för nära och var i vägen för själva horisonten. Men det var i vilket fall som helst mysigt och en härlig känsla att se stranden lite innan allt liv hade vaknat (eller i vissa fall inte ens somnat!).

Nu är vi alltså tillbaka i Bangkok och idag drog skolan igång. Mycket spännande! Mina första intryck av atmosfären på skolan och i klasserna är att det känns som att många av studenterna här är på högstadienivå till sättet och uppträdandet. Sitter och skrattar och pratar en del under lektionerna och är allmänt störiga. Men detta var speciellt på en lektion och är förhoppningsvis inte fallet på alla lektioner. Två av tre lärare vi hade idag har engelska som förstaspråk, vilket gjorde det lätt att hänga med på dessa föreläsningar, den thailändska föreläsaren var lite svårare… Dels för accenten men också för att hon pratade i en mikrofon trots att vi var typ sju personer i rummet? Men hon förklarade iof att hon var lite sjuk, så kanske därav micken (egen tolkning).

Ikväll blir det lite städning av rummet och förberedelser inför en heldag i skolan imorgon. Har vart och shoppat lite städutrustning och väldigt tjusiga block… allt för att få lite trivsel i tillvaron. Om intresse finns av att se bilder från min vistelse här kan jag meddela att dessa kommer att läggas upp på facebook inom kort! Som avslutande ord vill jag bara säga att det är mycket roligt med lite kommentarer på mina inlägg :) Hade så bra!! Kram Kram

Invigning av skoluniformen!

Godafton,
Måste erkänna att det var lite Gossip Girl-känsla att promenera till dagens möte på skolan i en alldeles egen skoluniform. Från början tyckte jag alla med uniform såg exakt likadana ut, men desto noggrannare man tittar så märker man att alla har pimpat sina utstyrslar något och försökt sätta en egen touch med hjälp av olika färger på skärpet, olika längd och stil på kjolen och sen även pins o knappar som man måste ha för att visa vilken skola man går på. Väldigt komplext!

Dagens möte som vi var inbjudna till klockan 13:00 på skolan visade sig förresten inte vara något möte... Snarare blev det en chans för oss att ställa lite frågor om de kurser vi vill läsa och jag gjorde en onödig utflykt till banken i hopp om att kunna öppna ett bankkonto som stipendiet kräver, men då det fattades ett papper måste jag alltså gå tillbaka nästa vecka igen. Aningen surt! Att mötet, trots dess obefintlighet, blev aningen längre än väntat stördes lite av planerna vi haft för kvällen. Men måste säga att det är lite spännande att aldrig riktigt veta vad som händer, eller ens om männsikor man ska möta dyker upp!? Tror detta är något man helt enkelt får vänja sig vid här :P

Trots, eller kanske på grund av, alla nya grejer som dyker upp (eller inte dyker upp) på schemat måste säga att jag trivs himla bra i detta oberäknerliga land än så länge... Kanske förstärks det av min tidigare uppfattning om att hela Thailand måste vara överskattat och överbelamrat av turister bara med tanke på hur många som man själv känner som varit här. Men väl här inser man hur stort det är och att hela Sveriges befolkning knappt skulle märkas ens om alla kom hit på en gång. Kanske en liten överdrift där (eller..?), men ett som är säkert är iaf att det finns massa platser att besöka och än så länge har man endast sett en bråkdel. Känns så himla roligt att man ska vara här ett bra tag och riktigt få känna på det :)

I morgon bär det av på en liten minisemester innan terminen drar igång... Ska bli spännande :) Hade bra i snön därhemma så ska jag sola lite för er oxå!

Kram kram

Bangkok, äntligen!

Härligt… har precis tagit en uppfriskande dusch tillsammans med min toalett. Javisst, du läste rätt! Toaletten i mitt nya boende står alltså i duschen. Men vad gör väl det. I det stora hela måste jag säga att jag är ganska så nöjd med mitt nya lilla krypin som visade sig vara nästan tre gånger så stort det i Kalmar (vilket kan låta extremt stort om man inte sett mitt superlilla rum). Ja, bortsett från en skalbagge under madrassen och ett grönt mögelliknande och luktande damm i min garderob, är det ett riktigt lyxboende vi fått! Och jag föredrar min lilla ödla i badrummet framför den gigantiska spindel som jag igår dödade inne i Sofias dusch. En riktigt dramatisk upplevelse… Trots att jag är ganska härdad efter att ha dödat två extremstora spindlar senaste månaderna hemma på Klockis blev det mycket skrik i den annars ganska tysta korridoren som utgör hem för tre udda svenskor bland alla asiater, och uppenbarligen diverse inneboende insekter och djur. Kommer nog bli en spännande tid detta!

Har ju förresten inte hunnit berätta om gårdagens flygresa. Gjorde ett försök framför datorn igår kväll att skriva lite, men mina 39 vakna timmar hade satt sina spår på min formuleringsförmåga och jag fick helt barskt tvinga mig själv att vänta till idag. Ansträngde mig så pass att jag lyckades få till något utav en statusuppdatering på facebook. Att tillägga satte min avsaknad av sömn även sina spår på min talförmåga då jag vid två tillfällen framåt kvällen igår fick be Sofia om ursäkt för att jag började sluddra(?)… Så varför inte sova på flyget tänker ni? Hypade nerver tillsammans med tidningar, böcker om Thailand, ett hundratal tillgängliga filmer och lika många tv-serier och spel i en skärm framför näsan gjorde att både jag och Sofia hade det fullt upp, näst intill stressigt (!), på första delsträckan till Doha. Andra sträckan tillbringade jag mellan en äldre man som var på väg till sitt sommarhus (eller snarare vinterhus?) strax utanför Bangkok där hans fru redan väntade, och en skrattande men förövrigt tyst man från Belgien vars enda ord till mig var ”toilet… sorry sorry!!” följt av… just det, lite skratt! Han tecknade även vid ett tillfälle en fråga om jag hade en penna och skrattade lite… han och jag kom med andra ord ganska nära varandra..? I alla fall, med dessa herrar på varsin sida var det aningen knepigt att hitta en bra sovposition och Karate Kid m.fl. fick istället fördriva min tid!

Väl framme i Thailand efter sisådär 15 timmar hade klockan här hunnit bli närmre åtta på morgonen, vilket inte lämnade något annat val än att hålla sig vaken fram till kvällen för att kunna sova då. Efter en del väntan och sms:ande hittade vi tillslut Mr. R som fanns på flygplatsen för att hämta upp oss. Mr. R är Dr. Kom’s student assistent som visade sig vara trevlig prick som log nästan ständigt och var väldigt nyfiken på oss och på Sverige. Till skillnad från många andra här pratar han ganska bra engelska (utan understykning på väldigt) och han hjälpte oss att komma till rätta med lägenheter och allt.

Nu ska vi kila iväg och köpa någon frukost innan Mr. R kommer och knackar på igen. Vi ska sedan bege oss till universitetet (som faktiskt ligger jättenära och bra) för att träffa Kom och få lite mer info om skolan och förhoppningsvis vilka kurser vi kommit in på etcetera.

Hörs snart igen! Kram kram

Det närmar sig...

Efter lite uppmaning, ”med betoning på väldigt” (citat Malin Ekwall någon gång under sommaren på Tira) har jag nu bestämt mig för att ägna stunder av min Thailandsvistelse åt att rapportera till er som är intresserade av vad jag styr med där borta.

Tanken är alltså att jag inom ett försvinnande antal dagar kommer att bege mig till Bangkok, Thailand för att studera en termin på Dhurakij Pundit University, ett universitet för studier inom hospitality, tourism och business. Förväntningarna är självklart höga då den enastående promotionvideon som finns på hemsidan visar fräscha lokaler, vidsträckta gräsmattor för sportande, en svalkande inomhuspool och ett splirrans modernt gym som enligt Kom finns tillgängligt för mig och mina svenska vänner inom behagligt gångavstånd från vårt blivande boende. Dr. Kom är alltså vår kontakt på skolan som kommer att se till att vi blir hämtade från flyget och försatta i säkerhet på universitetsområdet när vi anländer på onsdag morgon!

På grund av demonstrationer och oroligheter som ägde rum i Bangkok med omnejd mellan april och maj i år är denna utlandstermin aningen försenad, men ack så efterlängtad då den egentligen skulle ha infallit redan i juni-oktober. Jag kan inte påstå att jag är alltför insatt i den politiska situationen som råder just nu, mer än att man som besökare ska kunna känna sig trygg även i Bangkok där det var som värst oroligt. Så, no worries!

Med sjunkande temperaturer utomhus och vinterjackorna nerpackade långt in i garderoben i mitt nu uthyrda studentrum känns Thailands värme minst sagt lockande. Lotta undrade om det var av ren skadeglädje som jag på biblioteket häromdagen frågade om det nödvändigtvis måste vara så kallt överallt. Självklart var så inte fallet, däremot kunde ja inte motstå att trösta med vilken tur det är att det i alla fall finns så billiga kläder här i Sverige… Men nej, det var ju förresten också i Thailand! Kanske elakt, men ibland får man väl vara lite extra nöjd med sitt val av utlandsstudieort.

Nåväl, med dessa ord väljer jag att avsluta mitt första inlägg om min Thailandsvistelse för att återkomma när jag har lite upplevelser att dela med mig av och jämföra med mina förväntningar! Önska mig trevlig resa, så ska jag försöka göra dagboksskrivande till en, förhoppningsvis trevlig, vana där jag får chans att skriva av mig och där mamma (och andra oroliga) får chans att slappna av i vetskap att jag lever!