torsdag 7 oktober 2010

Det närmar sig...

Efter lite uppmaning, ”med betoning på väldigt” (citat Malin Ekwall någon gång under sommaren på Tira) har jag nu bestämt mig för att ägna stunder av min Thailandsvistelse åt att rapportera till er som är intresserade av vad jag styr med där borta.

Tanken är alltså att jag inom ett försvinnande antal dagar kommer att bege mig till Bangkok, Thailand för att studera en termin på Dhurakij Pundit University, ett universitet för studier inom hospitality, tourism och business. Förväntningarna är självklart höga då den enastående promotionvideon som finns på hemsidan visar fräscha lokaler, vidsträckta gräsmattor för sportande, en svalkande inomhuspool och ett splirrans modernt gym som enligt Kom finns tillgängligt för mig och mina svenska vänner inom behagligt gångavstånd från vårt blivande boende. Dr. Kom är alltså vår kontakt på skolan som kommer att se till att vi blir hämtade från flyget och försatta i säkerhet på universitetsområdet när vi anländer på onsdag morgon!

På grund av demonstrationer och oroligheter som ägde rum i Bangkok med omnejd mellan april och maj i år är denna utlandstermin aningen försenad, men ack så efterlängtad då den egentligen skulle ha infallit redan i juni-oktober. Jag kan inte påstå att jag är alltför insatt i den politiska situationen som råder just nu, mer än att man som besökare ska kunna känna sig trygg även i Bangkok där det var som värst oroligt. Så, no worries!

Med sjunkande temperaturer utomhus och vinterjackorna nerpackade långt in i garderoben i mitt nu uthyrda studentrum känns Thailands värme minst sagt lockande. Lotta undrade om det var av ren skadeglädje som jag på biblioteket häromdagen frågade om det nödvändigtvis måste vara så kallt överallt. Självklart var så inte fallet, däremot kunde ja inte motstå att trösta med vilken tur det är att det i alla fall finns så billiga kläder här i Sverige… Men nej, det var ju förresten också i Thailand! Kanske elakt, men ibland får man väl vara lite extra nöjd med sitt val av utlandsstudieort.

Nåväl, med dessa ord väljer jag att avsluta mitt första inlägg om min Thailandsvistelse för att återkomma när jag har lite upplevelser att dela med mig av och jämföra med mina förväntningar! Önska mig trevlig resa, så ska jag försöka göra dagboksskrivande till en, förhoppningsvis trevlig, vana där jag får chans att skriva av mig och där mamma (och andra oroliga) får chans att slappna av i vetskap att jag lever!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar