tisdag 4 augusti 2015

Near-ski-experience.

Hej,
I helgen var helgen då vi nästan åkte skidor. Eller rättare sagt helgen som vi åkte ut för att åka skidor, men upptäckte att vädret inte ville samma sak. Skidområdet vi hade siktat in oss på ligger knappt två timmar från Christchurch och vägen dit kantades av otaliga får (jag tror härmed bestämt på påståendet att det finns fler får än människor i NZ), åkrar, gårdar med välklippta häckar, hagar, kullar och så småningom berg, dalar och slingriga landsvägar med en och annan enfilig bro över diverse vattendrag. Vi passerade metropoler som Castle Hill, Annat (halvsvår uppgift att förklara för våra tyska vänner att annat i Sverige betyder något annat) och Springfield.

Resesällskapet

Väl framme i Temple Basin öste regnet ner. Det lite speciella med Temple Basin är att skidområdet ligger cirka 50 minuters promenadväg från parkeringen utan andra sätt att ta sig upp än till fots. Detta hade vi litegrann missat att ta med i beräkningen och även om regnet med största sannolikhet hade varit snö om vi hade kommit upp längre i bergen så kändes det inte så lockande att anlända i dyngsura skidkläder. Så vi lunchade vår medhavda matsäck i bilen och åkte iväg till ett par närliggande utsiktsplatser att beundra istället. Inte heller fel!



Vår utflykt innebar att vi hade tagit oss från Christchurch på östkusten över till de västra regionerna och befann oss närmre västkusten än östkusten. Det gav mig en liten aha-upplevelse för hur litet till ytan landet faktiskt är, om än lite halvsvårframkomligt på vissa ställen i och med den kuperade terrängen och snäva lutningar som gör att man helst inte åker allt för fort. Men helt klart ett utflyktsvänligt land, och Christchurch ligger definitivt inte så tokigt till för flera upptäcktsfärder.


På vägen hem rekade vi även lite för framtida skidåkning (någon gång i år ska det förhoppningsvis bli av) och spanade in två skidområden där det ena var jämförelsevis väldigt lättåtkomligt och där det andra på samma sätt som Temple Basin krävde en vandring till fots på 20 minuter, dock efter lika lång tid på slingrig och sluttande skogsväg. Vi är lite sugna på det sistnämnda då vi snackade med ett par locals som berättade att detta ställe var mer som de ansåg att skidåkning ska vara med mer ansträngning att ta sig dit och en grillplats dit många tar med sig eget kött och äter ihop med övriga friluftsmänniskor. Låter hur trevlig som helst!

Slingrande vägar mot Porters Ski Area

Som avslutning på en trevlig dag testade vi även på en pub nere i Christchurch på lördagskvällen som jag fått som tips av en eventuellt framtida student på University of Canterbury som jag är i kontakt med genom jobbet. Tjejen i fråga hade bott i staden under sitt år på Working Holiday-visa. Så jag kunde såklart inte låta bli att be om lite tips, vilket hon gladeligen delade med sig av. Har inte mitt jobb sina fördelar, så säg! Puben var riktigt nice och serverade rätter, främst burgare, där allt var tillagat på plats från grunden, där råvarorna var ansvarsfullt framtagna och ölen och vinet lokalt. Smash Palace för den som är intresserad eller har vägarna förbi :)

Inlägget får avslutas med en Kea på flykt...