Loy Kratong och street dance

Happy Holiday!

Javisst, i dag händer grejer i Bangkok och den övriga buddistiska världen. Idag är dagen då vattenguden hedras genom att fint pyntade ”kratonger” gjorda av diverse blad, blommor och även bröd (schysst deal för fiskarna!) skickas ut i vattendrag som en ursäkt att man varje dag förorenar och missköter vattnet… Vi får med andra ord hoppas att plastgrunden i kratongerna städas upp i efterhand, annars betvivlar jag lite smått att detta är en passande gest för sitt ändamål? I alla fall så innebär högtid för thailändare alltid en anledning att fira, och finns en anledning att fira, finns det alltid en anledning för nattmarknad, mat i mängder, fyrverkerier och att inte sova. Det där med att inte sova inskolas uppenbarligen redan i tidig ålder, vilket jag fick erfara igår vid sovdags klockan halv ett på natten då störiga barn fortfarande sprang omkring på gården och tjoade i kapp med hundarna och smällde smällare för glatta livet. Kände mej en aning gammal och bitter då jag med en suck stoppade in mina öronproppar och försökte tvinga mig till sömn.

På tal om barn och smällare skulle jag förresten vilja uppmärksamma ett annat ämne som känns aktuellt vid många tillfällen i vardagen här. Kanske beror det på att vi trots allt kommer från Volvos hemland, men inte sällan under denna Thailandsvistelse har vi svenskar förvånats över den till synes obefintliga säkerheten som råder. Som exempelvis då de ikväll bestämde sig för att dra igång ett fyrverkeri i form av ett guldregn mitt bland folkmassan nere vid Rama VIII Bridge vid Chao Praya floden. Ingen förvarning och ett kasst stängsel resulterade i att folk trängde sig undan bäst de kunde utan att lyckas undkomma regnet. Inga katastrofala följder som tur var, men vart var säkerheten? Eller som när byggarbetarna sitter och svetsar på någon järnkonstruktion (eller vad det nu är man svetsar på) som de håller fast i handen utan varken skyddshandskar eller skyddsglasögon. Eller som när småkillarna på Koh Samet höll i eldshowerna och kastade brinnande eldklot och ringar omkring sig… Eller som när hela familjen (ibland inklusive affären) finns inklämd på en och samma moppe ute på motorvägen… Eller som, ja ni fattar… Exemplen är många och lite risky verkar det allt vara att vara thai. Och som svensk åskådare kan jag intyga att säkerhetsbristen inte alltid är helt bra för nerverna!

Öppet hus på skolan under torsdagen och fredagen var förresten hur storslaget som helst! Med scener och uppträdanden, kostymer och spel, lekar och tävlingar, pynt och stora I <3 DPU ballonger och framåt kvällen utomhusbio var det inte mycket som fanns att sakna. Och som tidigare nämnt då det finns en anledning att fira, finns det ju plats för marknad och hur mycket mat som helst. Sofia som läser en kurs om entreprenörskap hade tillsammans med sin grupp i uppgift att stå med och sälja något på marknaden, vilket gjorde att jag och Louise självklart var där och stöttade vad som visade sig bli en lång kamp som lockade många att engagera sig för att bli av med de sista produkterna. Många knep togs till och de sista drickorna såldes inklusive en kram från skolans ena thai-irländska ”snygging”, som jag nog har berättat om tidigare. Men när uppdraget väl var avklarat firade vi med en riktigt trevlig pubkväll ute på vår (tidigare obeprövade) partygata tillsammans med ett gäng klass- och skolkamrater, vilket slutade med en och annan whiskey-cola och dans under stjärnorna. Väldigt angenämt och mycket exotiskt!

Nu är det natt i Thailand.

Godnattkram